Den här bloggen vill lyfta fram en ny genre - dissonantica.

Världen är full av duktiga artister. Tonsäkra, välsjungande och lyckade artister med absolut gehör och kristallklara stämmor. Deras musik är fantastisk, får oss att gråta, skratta, dansa, älska etc.

Men det finns också "misslyckad" musik. Jag tänker på dem som faktiskt trott sig ha sångens gåva men som helt enkelt inte alls kunde sjunga. Producenter som lanserat artister av helt andra skäl än musikaliska. Spretiga inspelningar med obalanserade instrumentalinsatser utan harmoni.
Det är dessa ofta bortglömda, bespottade och undanskuffade stackare jag nu vill lyfta fram i ljuset. För faktum är att det finns något vackert där, i det icke perfekta och disharmoniska. Där finns en vilja att skapa något, en önskan om att få bli lyssnad till, en styrka mitt i det veka.
Följ med till en oförutsägbar och underhållande värld av orena klanger, svaga sånginsatser och kanske framför allt brustna drömmar. Den "dåliga" musiken - dissonantican.

söndag 16 maj 2010

Meas Saly (Cambodia 2003)

Popmusik från Kambodja går ofta under namnet Khmer-pop. Khmer är det officiella språket i detta land, och dessutom ett för västerländska öron mycket annorlunda språk. Det låter lite som att man spelar något baklänges. Sång på detta bångstyriga språk kan för oss upplevas närmast utomjordisk, och om dessutom sångartisten helt tycks sakna känsla för takt och ton krävs det en rejäl skopa fantasi hos lyssnaren för att gissa sig till hur melodin egentligen går. Den manlige sångaren Meas Saly som ni ser på det tjusiga skivomslaget ovan, tar dig med på en vokalt sett livsfarlig färd genom något som troligen ska vara en rockballad. När refrängen kommer kan man undra om han ens hört låten innan han ställde sig vid micken. Är producenten möjligen hörselskadad, eller hur kan annars en så fatalt misslyckad inspelning godkännas för pressning på CD?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar