Den här bloggen vill lyfta fram en ny genre - dissonantica.

Världen är full av duktiga artister. Tonsäkra, välsjungande och lyckade artister med absolut gehör och kristallklara stämmor. Deras musik är fantastisk, får oss att gråta, skratta, dansa, älska etc.

Men det finns också "misslyckad" musik. Jag tänker på dem som faktiskt trott sig ha sångens gåva men som helt enkelt inte alls kunde sjunga. Producenter som lanserat artister av helt andra skäl än musikaliska. Spretiga inspelningar med obalanserade instrumentalinsatser utan harmoni.
Det är dessa ofta bortglömda, bespottade och undanskuffade stackare jag nu vill lyfta fram i ljuset. För faktum är att det finns något vackert där, i det icke perfekta och disharmoniska. Där finns en vilja att skapa något, en önskan om att få bli lyssnad till, en styrka mitt i det veka.
Följ med till en oförutsägbar och underhållande värld av orena klanger, svaga sånginsatser och kanske framför allt brustna drömmar. Den "dåliga" musiken - dissonantican.

söndag 9 maj 2010

Falsksjungande "idol-flickor" (Japan, early 80's)


Nu ska vi till Japan där det fullkomligt kryllar av artister. Popmusik från Japan håller oftast mycket hög kvalité. Dessa bägge unga flickor är dock ett undantag. Tyvärr har jag inte lyckas få fatt i deras namn, men det jag vet är att de tillhör den mycket populära genren "idol" som kännetecknas av unga oskuldsfulla flickor med tvivelaktig sångförmåga. I det här youtube-klippet ges också möjlighet att inspireras av riktigt tafatt skolgårdskoreografi och festklädsel som hämtad från Ellos-katalogens reasidor 1982. Det börjar nästan hyfsat, men ju längre den präktiga lilla pop-visan gungar på desto mer dissonans uppstår.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)