Den här bloggen vill lyfta fram en ny genre - dissonantica.

Världen är full av duktiga artister. Tonsäkra, välsjungande och lyckade artister med absolut gehör och kristallklara stämmor. Deras musik är fantastisk, får oss att gråta, skratta, dansa, älska etc.

Men det finns också "misslyckad" musik. Jag tänker på dem som faktiskt trott sig ha sångens gåva men som helt enkelt inte alls kunde sjunga. Producenter som lanserat artister av helt andra skäl än musikaliska. Spretiga inspelningar med obalanserade instrumentalinsatser utan harmoni.
Det är dessa ofta bortglömda, bespottade och undanskuffade stackare jag nu vill lyfta fram i ljuset. För faktum är att det finns något vackert där, i det icke perfekta och disharmoniska. Där finns en vilja att skapa något, en önskan om att få bli lyssnad till, en styrka mitt i det veka.
Följ med till en oförutsägbar och underhållande värld av orena klanger, svaga sånginsatser och kanske framför allt brustna drömmar. Den "dåliga" musiken - dissonantican.

lördag 29 maj 2010

Blaze - Doar ea (Moldova, 2003)

Killarna i moldaviska duon Blaze har god anledning att dölja sina ansikten i skuggan av explosionsmolnet på bilden. Inte pga eventuella acneärr eller andra utseendemässiga spörsmål. Ej heller för att de är undermåliga låtskrivare - låten Doar ea är egentligen inte så pjåkig i grund och botten. Det är däremot när den ska sjungas det blir pinsamt. Mycket pinsamt. När det gäller bristerna i sångförmågan har killarna goda skäl att visa stor blygsamhet, eftersom inte ens vocoder-effekterna i låten biter på den extrema falsksången. Efter att denna låt släpptes har gruppen Blaze inte visat upp några livstecken. Kanhända Blaze redan på skivomslaget förutspådde sin egen undergång i eldsflammorna? Detta är dissonantica på mycket hög nivå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar