Den här bloggen vill lyfta fram en ny genre - dissonantica.

Världen är full av duktiga artister. Tonsäkra, välsjungande och lyckade artister med absolut gehör och kristallklara stämmor. Deras musik är fantastisk, får oss att gråta, skratta, dansa, älska etc.

Men det finns också "misslyckad" musik. Jag tänker på dem som faktiskt trott sig ha sångens gåva men som helt enkelt inte alls kunde sjunga. Producenter som lanserat artister av helt andra skäl än musikaliska. Spretiga inspelningar med obalanserade instrumentalinsatser utan harmoni.
Det är dessa ofta bortglömda, bespottade och undanskuffade stackare jag nu vill lyfta fram i ljuset. För faktum är att det finns något vackert där, i det icke perfekta och disharmoniska. Där finns en vilja att skapa något, en önskan om att få bli lyssnad till, en styrka mitt i det veka.
Följ med till en oförutsägbar och underhållande värld av orena klanger, svaga sånginsatser och kanske framför allt brustna drömmar. Den "dåliga" musiken - dissonantican.

söndag 2 maj 2010

Christina Lindberg - Christina! (Sweden 197?)

Utvikningsflickan och skådespelerskan Christina Lindberg har poserat i magasin såsom FIB-aktuellt och Playboy, samt medverkat i ett stort antal erotiska filmer både i Sverige och utomlands. Särskilt uppmärksammad är kanske "Thriller - En grym film" från 1974 vilken gav Tarantino inspiration till Kill Bill-filmerna. Nåväl, nog om film. Den här bloggen handlar ju om musik, och saken är den att Christina också bidragit med ett litet halmstrå till vår svenska musikhistoria med singeln Christina! släppt på FIB-aktuellts eget bolag någongång tidigt 70-tal. Något större avtryck rent musikaliskt har nog dessa bägge singelspår inte gjort, men här i falksångsbloggens bottenträsk får de sin givna plats. Förmodligen lockade det lättklädda skivomslaget till köp snarare än Christinas inlevelselösa och orena sånginsatser. Lyssna själva till "Allt blir tyst igen" och "Du är min enda kärlek".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar